Skaparfestivalen

Välkommen till Skaparfestivalen nu på lördag på Folkan i Hemse där berättar Carola Edlund om denna resa till Indien kl. 11.30.
Snart hoppas vi det blir ett medlemsmöte för oss alla i TG där vi får höra om allt och se bilder, känna på tyger och kläder från ert stora äventyr.
Välkomna!
Ninni

Resa till Estland 2008

Studieresa till Estland med Textil Gotland.

Föreningen Textil Gotland är ett nätverk för gotlänningar verksamma inom det textila området. Vi är omkring 60 medlemmar och många är egna företagare med egna butiker eller ateljéer.
En del arbetar med produkter av skinn och ull: garn, tovat, skinnsömnad mm. Vi samarbetar bl. a om gemensam kompetensutveckling med inriktning på företagsamhet.

Vi har länge planerat en studieresa till Estland för att studera vårt grannlands textila rikedom och vi ville även ta del av dagens design. Projektet ”Lamm Gotland” hade beviljat oss ett visst bidrag för studiebesöken. En av medlemmarna tillika styrelsemedlem: Külli Bergbohm är född och uppvuxen i Estland och har därför tillsammans med andra medlemmar kunnat planera för en intressant vecka.

Den 24 september 2008 for sålunda 13 av föreningens medlemmar över till Tallinn. En egen minibuss med estländsk chaufför hade vi tillgång till för att kunna besöka olika delar av landet. Redan första dagen åkte vi några mil österut för att besöka ett ullspinneri Aade Lõng i Raasiku. Där kom vi in en stor och bullrig fabrik, som kändes som en tung och mörk arbetsmiljö för de kvinnor som arbetade där. Man använde varken hörselskydd eller andningsskydd. Eftersom den inhemska ullen inte räcker till och inte håller jämn kvalitet, kommer en del av den ull man arbetar med från Tyskland, men även gotländsk ull kardas och spinns där.

Vi kunde handla garn och kardad ull långt under de priser som man får betala för motsvarande varor i Sverige.

 

Konstakademin i Tallinn Följande dag gjorde vi ett mycket intressant studiebesök på Konstakademin i Tallinn. Där visade en ung textilkonstnär Piret Valk, portfolios, d v s examensarbeten, som hennes högskoleelever hade lämnat efter sig. Mycket var arbeten i nyare textila material, intressant design och med begåvat formspråk. Men dessa nya duktiga designers har svårt att hitta sin plats och försörjning i den estländska industriproduktionen. En hel del lämnar landet för att fortsätta sin karriär i andra länder inom EU.

 

Linnefabriken i Pärnu Därefter styrde vi kosan söderut till Pärnu. Där finns en stor modern linnefabrik som vi skulle besöka.Vi fick en ordentlig genomgång av den stora fabriken som var imponerande renoverad och innehöll en modern maskinpark. Man både spann linet och vävde vackra linnetyger. Lin odlas inte längre i Estland utan råvaran kommer från Polen, Lettland och Litauen. De vävda linnetygerna fraktades sedan med lastbil till moderbolaget på Nordirland. En stor del av maskinerna i fabriken var övertäckta och ledningen av verksamheten var pessimistisk om framtiden. Många fabriker i Baltikum har lagts ner och Pärnu Linnefabrik är ett av få estländska företag i denna bransch som ännu finns kvar, men hur länge? Även de estländska produktionskostnaderna går upp och det blir svårt i framtiden att konkurrera med det stora kinesiska utbudet och pressade priser.

 

Textila skatter i Tartu Vi fortsatte österut till universitetsstaden Tartu endast några mil från gränsen till Ryssland. Efter övernattning kunde vi samlas på det etnografiska museet, där en duktig engelskspråkig guide lotsade oss genom Estlands folkliga kultur och historia. Vi fick genom utställningen följa utvecklingen för ett land som varit ockuperat av olika länder under nästan hela sin historia. Estland har gått från ett bondesamhälle till ett modernt EU-land och är ju sedan 1991 är fritt, men är fortfarande mycket påverkat av sovjettiden. Under hela denna turbulenta tid har man vårdat sitt rika textila arv med mycket stickat och vävt och vi stod häpna och beundrande inför den folkliga textilens uttryck i folkdräkter, täcken med mera.

 

Workshop med Anu Raud Veckans höjdpunkt kom på lördagen då vi skulle få träffa den kända, ja faktiskt världsberömda, textilkonstnären Anu Raud i hennes hem vid Hejmtali, en gård som kunde ha platsat på Skansen. Anu Raud är en kulturbärare och pedagog som sedan 1960-talet verkat för de folkliga textilernas bevarande och hantverkets fortlevnad. Hon har inrättat ett eget textilmuseum, inrymt i en nedlagd skola, där vi kunde studera mängder av gamla textiler. Samlingarna är omfattande och textilierna är utsökta. Museét kommer i framtiden att tillhöra Etnografiska Museét i Tartu. Anu Raud har workshops både för barn och gamla och tiotusentals besökare kommer till hennes museum varje år. Vi hade en underbar dag med henne, där hon visade sina egna konstverk, gobelänger och folkloristiska kyrkotextilier och andra originella textila verk. Vad sägs om en ”julgran” bestående av en stång med röda festkjolar och svarta sorgkjolar från Kihnu (Kynö) en ö sydväst om Pärnu. I toppen av stången bildar vita handskar en stjärna. ”Mother Tree” heter verket och representerar Estland i FN-skrapan i New York. På Hejmtali blev vi serverade en ekologisk lunch av hennes egna grönsaker och lamm som vi njöt av utomhus i höstsolen. Även vi deltog i en workshop och lärde oss påta snoddar av garn, en gammal teknik som flera av oss kunde som barn men hade glömt. Snoddarna användes sedan att forma mönster med på en bit ylletyg.

 

Stickat med Riina Tomberg Tillbaka i Tallin avslutande vi våra studiebesök hos textildesignern Riina Tomberg som arbetar med småskalig produktion av stickning. Hon skapar produkter med inspiration från den folkliga sticktraditionen. Hon har stickerskor som både stickar på maskin och för hand. Fullastade med koftor, vantar, kardflor, garn och mönsterböcker reste vi hem igen. Vi hade en mycket givande vecka, många hade fått ny inspiration och fler hade knutit kontakter för framtida samarbete mellan Gotland och Estland.

Förberedelser inför studieresa till Toscana 2009

Förberedelser inför studieresa till Toscana med Textil Gotland.

Den ideella föreningen Textil Gotland är ett nätverk för gotländska konsthantverkare, hantverkare och designers verksamma inom det textila området med omkring 60 medlemmar. Majoriteten är kvinnor och många är egna småföretagare med egna butiker eller ateljéer. Många arbetar med produkter av skinn och ull.
Hösten 2009 gör de en resa till Italien. Resan går till Prato i Toscana, där de bl. a ska besöka Textilmuseet och köpmannen F. Datinis handelshus från 1300-talet. I Florens skall de se kupolen som kröner Domen Maria del Fiore, ritad och byggd av arkitekten och ingenjören Filippo Brunelleschi under 1400-talet.
För att förbereda resan deltar 16 medlemmar i en studiecirkel i Studieförbundet Vuxenskolans regi. Man läser facklitteratur och studerar vilken roll ullen/ylleindustrin har haft för ekonomin, företagsbyggande, bankväsende och fram för allt för den stora konsten i Italien.

Fil.dr Marita Jonsson, konstnären Angela Duckert, och adjunkt Carol Alvin, gymnasielärare i italienska, har under hösten 2008 föreläst utifrån sina speciella kunskaper om Italien.
Målet och avsikten med de italienska textilstudier och med resan och är att ta del av en urgammal textil kultur och på så sätt få kunskap, inspiration och förståelse för hur man på Gotland skall kunna utveckla användningen av den gotländska ullen.
Ullens betydelse
Under tidig medeltid skapade den europeiska handeln med ull ett betydande antal ylleindustrier i Italien och fick sitt centrum i Prato och Florens i Toscana. Den hade sin storhetstid under medeltiden och renässansen då den genererade enorma rikedomar. Konst, arkitektur och bankväsende blomstrade, förmögna handelsmän gjorde investeringar och skapade arbetsförutsättningar för idag välkända storheter som Brunelleschi, Leonardo da Vinci, Michelangelo och många flera. Ända sedan den tiden är Prato ett ledande centrum för textilindustrin i Europa. Via Hansans handel med pälsverk och bärnsten till Västeuropa, kom italienska ylletyger till Gotland.
Ullen betalade kupolen
”Arte della Lana”, ullhandlarskrået, utlystes 1418 en tävling med ett pris på 200 floriner till den som kunde presentera ett förslag till hur man med största möjliga säkerhet skulle kunna resa kupolen över den nya domen, Maria del Fiore i Florens. Det blev Filippo Brunelleschi som vann tävlingen. Arte della Lana stod för hela byggnationen av Domen som vid denna tidpunkt var en av kristenhetens största. Öppningen över mittkorset mätte närmare 60 meter i diameter. Inte sedan antiken hade en så stort fristående valv slagits. Brunelleschis kupol var en stor arkitektonisk triumf, och kom inom kort att stå som symbol inte bara för staden Florens, utan också för renässansperioden i stort.
”Pastorala landskap” på Gotland!
Barbro Santillo-Frizell, direktör för Italienska Institutet i Rom och professor i Antikens kultur och samhällsliv vid Uppsala universitet kommer till Gotland för att tala utifrån sin bok ”Pastorala landskap”.
I sin bok beskriver hon hur fårskötseln under antiken skapade en handel med ullen och fårets alla produkter, hur handelsstäder bildades efter fårens vandringsvägar i det dåtida Italien och hur ullen lade grunden till en ännu levande ylleindustri i Toscanaområdet.
Professor Barbro Santillo-Frizells öppna föreläsning äger rum kl 19.00 den 20 april 2009 på Högskolan i samarbete med ”Avdelningen för kulturvård” och Studieförbundet Vuxenskolan.
Studenterna på design- och kulturvårdskurserna och alla fårproducenter verksamma med ull och skinn är särskilt välkomna.
Textil Gotland gm Eva Samuelsson

Resan till Toscana våren 2009

Lite blandat om Prato

Prato är huvudstad i provinsen Prato. Invånarantal ca 190,000.
Prato är Toscanas näst största stad och den tredje största staden i centrala Italien efter Rom och Florence.
Dess historia går tillbaka till stenålder, etrusker, greker, galler och romare.

Pratos historia går tillbaka till 900-talet och dess ekonomi har varit baserad på textilindustrin. 1998 fann man bosättningar från etruskisk civilisation som redan då var centrum för ull o textil.prato 1
Prato bildades vid floden Bisenzio, vid en äng, prato, med fuktig jord och gott om vatten. Vid floden gjordes ett valkeri.
Ett hydrauliskt system med ett nät av små kanaler bildades och detta reglerade vattnet från floden för att tillgodose färgerier, valkerier och förhistoriska textilmaskiner.

Gatornas namn visar på textilproduktionen i Prato:

Via dei Lanaiuoli Ullhandlarnas gata
Via dei Cimatore Fårklipparnas gata
Via dei Tintori Färgarnas gata

Olika gillen:
Arte di Calimala Tygtillverkarnas gille
Arte della Lana Tyggillet , det var det största och viktigaste.

Skickliga textilarbetare, från Verona och Lombardiet, slog sig ner i Prato. De tog med sig sina yrkeshemligheter och på så sätt blev Prato en blomstrande handelsstad. Ända till slutet av 1200-talet lyckades Prato behålla sitt oberoende och vara en fri kommun.
Sedan ockuperades Prato av florentinarna som införde ett annat synsätt, där det bildades ett stort gap mellan rik ullhandlare och fattig spinnare och vävare.

Särskilda bestämmelser i stadgarna gällde alla olika hantverkare som var sysselsatta inom näringen.

Olika yrken: Efter att tyget var vävt:
sorterare
plockare
färgare
ullmakare
kardare
spinnare
uppläggare av varpen
vävare
noppning
rengöring
vallkning
sträckning
kardning
klippning
färgning
ruggning
tillklippning
pressning
vikning

Sedan 1950 har Prato upplevt betydande invandring från andra delar av Italien. På 1990-talet kom ca 40 000 personer från Kina, (officiellt 9000). Dessa har ca 3000 registrerade företag (flest inom textilindustrin).

Museo del Tessuto

Museo del Tessuto fick sin slutgiltiga placering 2003 i den restaurerade fabriken, Cimatori Campolmi, en fabriksbyggnad som får står som symbol för textilindustrins historia i området.
prato 2Fabriken, som är det enda 1800-tals-industriella komplex som finns kvar, ligger inom Pratos stadsmur. Den är byggd runt en rektangulär gård i vars centrum står en stor vattentank och en hög skorsten. Det är vackert och storslaget.
Museo del Tessutos yta är 2 400 kvm och ligger i västra delens bottenplan och första våning. När hela byggnaden, som är 7000 kvm, är restaurerad kommer resten att lämnas åt Prato Stadsbibliotek och på så sätt skapas ett kulturcentrum av regional och nationell betydelse.
Textilmuseet är det största kulturella center i Italien som helt ägnas åt främjandet av konst och textilproduktion i forntid, medeltid, renässans och modern produktion av idag.
Museet drivs av Prato Textile Muséum Foundation, en icke vinstbaserad stiftelse som bildades 2003 av handelskammaren, Industry and Handicrafts of Prato, Commune e Provinzia di Prato, Prato Industrial Union. Stiftelsens verksamhet stöds finansiellt av Fondazione Cassa di Risparmio di Prato och Cariprato.

Uppgift

Museet är en kulturell instution vars uppgift är att stödja studier, utnyttja historiska och nutida textilier och andra relaterade konstnärliga, industriella och tekniska aspekter som är intressanta.

Spridning och marknadsföring av kunskap om den lokala och internationella textila kulturen. För det ändamålet erbjuder man ett brettprato 3 utbud av utbildning på alla nivåer för barn och vuxna. Workshops, seminarier, möten mm. Museet har också deltagit I flera europeiska projekt med syftet att dela kulturella värden med andra.

Museet erbjuder sina tjänster inte bara till medborgarna i Prato utan även till turister, studenter, akademiker och medlemmar av textilindustrin, till alla som ser detta som en plats för referens för sin utveckling av kreativitet, know-how och personliga färdigheter. Man vill att ett stor antal deltagare ska kunna utnyttja museets samlingar. Museet erbjuder både ett bevarande av den lokala historien och en dynamisk interaktiv kulturell referenspunkt för dagens moderna textil-industri.

Samlingarna

Textilmuseets samlingar inbegriper ett brett sortiment av stor internationell betydelse och dokumenterar tillverkning av textilier från förkristen tid till nutid. I samlingarna finns över 6000 objekt av intresse.
Samlingarna är resultat av ett oupphörligt flöde av donationer från föreningar, som Assonans Friends of Prato Textil Museum, samt privata och offentliga organisationer som Pratos kommun, Cariprato Bank, Prato Industriell Union och privatpersoner.

Arkeologiska textilier
Europeiska textilier 1200-1900-talet
broderade textilier
etniska textilier
skisser
nyskapade textilier
kläder
maskiner
antika böcker

Historia

1975 öppnades Pratos Textila muséum i Textile Technical Institute.En skola som generationer av tekniker, entreprenörer och ingenjörer har utbildats i. Lärare och andra har samlat bevis för textilproduktion och odlat intresse i den unga generationen för den antika traditionen.

Prato Industrial Area

Ända sen 1100-talet har staden Prato varit känd för tillverkning av textilier och särskilt produktion av kläde men det var under tillkomsten av industrialismen i mitten av 1800-talet som området utvecklade ett verkligt industriellt produktionssystem.
Efter andra världskriget, i motsats till andra områden med textiltillverkning i Europa, fick Prato ett sådant uppsving i produktionen att det i början av 1980-talet ansågs vara en förebild som industridistrikt.

Förändringarna inom mode och nya konsumtionsmönster och livsstil och utveckling av ny teknik har gjort att många textilföretag i Prato har tvingats överge sina företag med sin traditionellt kardade ull för att tillfredsställa nya marknader.
Numera är Pratos textildistrikt berömt för speciellt utformade textilier, t. ex. kammad ull, bomull, viskos, linne, och silke, garn, stickade plagg, kläder mm. Framgången beror på Pratos specialisering och fokusering på ett stort antal små- och mikroföretag.

Den storskaliga ”ullfabriken”i området fokuserar på stilistisk forskning, rangeplanering, anskaffning av råvaror och försäljning medan de de mindre företagen fokuserar på att leverera material och framställa tyger.
På senare tid har globalisering, avreglering av tidigare stängda marknader, utlokalisering av textilproduktion, konkurrens från asiatiska länder och tillämpning av datateknik lett till ytterligare marknadsförändringar. Som resultat söker nu många lokala företag efter nya utvecklingsmöjligheter.

Dock, med nästan 7200 företag med över 40 000 anställda i produktion med över 70 000 nya objekt och 350 miljoner meter tyg för kläder, inredning och tekniskt bruk är Prato för närvarande ett av de viktigaste områdena för textil tillverkning i Europa.

Textilmuseet är medlem I följande internationella organisationer.

The Textile Museum Network
Internationell Council of Museums ICOM
Europeiska Textile Network ETN
Centre Internationel d`Etude des Textiles Anciens CIETA
Associazione delle Collettivitá Europee ACTE

Projekt

Texmed IN vill öka konkurrenskraften, fokusera på produktkvalitet gm tillvaratagande av historiska erfarenheter, kultur, den sociala organisationen i sitt lokala sammanhang och i produktionsprocessen.
Eurotex ID är ett tvärvetenskapligt samarbete för att stärka den europeiska textila identiteten.
Voch, volontärer för Cultural Heritage, Grundvig-programmet för livslångt lärande.
EduMusei, Databas av utbildningningsaktiviteter i Toscana, stärka banden mellan skolor och museer via skapandet av en online-databas med pedagogiska initiativ som främjas av museer i Toscana.mm

Avslutning på kurs Våga – Växa – Vinn på ALMI 2009

Vi var med om en hisnande företagspresentation i silon av cirkusartisten Katarina Franke, vi fick göra marsipantomtar under sockerbagares ledning och sedan utvärdera kursen under en förträfflig buffé.

Textil fotokurs 2010

Helgen 23-24 oktober var vi 12 deltagare i en fotokurs som Textil Gotland arrangerade under ledning av fotograf Ivar Sviestins från Stockholm.
De två dagarna innehöll mycket om grunderna i fotografins principer och kamerateknik.

 

Ljusteori, ett oändligt omfattande och spännande ämne ingick förstås i undervisningen.

 

Hur förhålla sig till motivet man vill fotografera, avstånd, bildvinklar, bakgrund mm.

 

Vilken utrustning behövs? Vad är min avsikt med bilden? Användningsområde?

 

Med enkel utrustning började vi bygga en fotostudio. Tillbehör såsom fotolampa, skärmar, fonder, podier och olika material för att göra ljuset mjukare, tillhandahölls.

 

Med kursdeltagarnas olika textil och skinnvaror övade vi ljussättning.

 

Hur ljus och skuggor formar en volym, hur belysning från olika vinklar och med olika bakgrund, ger nya effekter.

 

Med kunskaper som denna kurs gett oss, har vi nu redskap att bättre kunna presentera och
marknadsföra våra företag. Varmt tack till ABF som generöst tillhandahöll kurslokal!

 

Barbro Sandell

 

Sommarutställning 2011 – Röda Tråden

Röda Tråden blev en succé!

Då utställningen togs ned den 14 augusti hade den besökts av mer än 1500 textilintresserade personer! En del återkom med vänner, andra berättade för släkt och vänner som själva kom för att se det de hört talas om.
Vi hade besökare från Jokkmokk i norr till Ystad i söder, från Tyskland, England, Norge, Danmark…

Kommentarer från besökare:

Så fint!
Tack för all inspiration!
Mycket sevärt och inspirerande!
En fröjd att se och besöka!
Många vackra konstverk!
Mycket vackert arrangerad utställning!
Grattis till en otroligt vacker och inspirerande utställning!
Utrolig flot håndvark!
Härligt att se sådan kreativitet och att form och funktion går så bra ihop!
Helt otroligt va´ vackert! Man blir glad i själ och hjärta å vill aldrig lämna de vackra tingen! Lycka till alla kvinnor med denna skaparkraft!
Jättefin och jättehärlig utställning! Mera sånt!
Lovely! Beautiful handicraft!
Beundransvärd fantasi och kunnande!
Sååå… fantastiskt!
Tack för en underbar visning av denna helt suveräna utställning!
Jätte, Jätte fint….!
Inspirerande, nya tankar, vackert, roligt, spännande, generöst…
Läckert!
Leve Textilen! Kul att se gamla tekniker på nytt sätt!

Underbara Röda Trådar att se!

Textilkonstnär Wanja Djanaieff invigningstalade med stor inlevelse
Textilkonstnär Wanja Djanaieff invigningstalade med stor inlevelse
Invigningsmingel.
Invigningsmingel.

Ett smakprov av alla de alster som kunde ses på utställningen

Underbara skinnfällar.
Underbara skinnfällar.
och gräs...?
och gräs…?
I trappan möttes man av den tovade hönan som tycktes ha vissa besvär...
I trappan möttes man av den tovade hönan som tycktes ha vissa besvär…
En fin lokal med rymd och ljus gjorde utställningen rättvisa.
En fin lokal med rymd och ljus gjorde utställningen rättvisa.
En broderad fiolspelerska.
En broderad fiolspelerska.
En tovad jacka med tillhörande hatt/mössa.
En tovad jacka med tillhörande hatt/mössa.
Jacka med Visby innerstad broderad i rött.
Jacka med Visby innerstad broderad i rött.

Några av utställarna
Några av utställarna

Röda Tråden förberedelser

Till Guatemala med Tania Alyhr

Text och foto: Ninni Westerman

Mitt i snöiga vintern lördagen den 21 januari 2012 tog Tania Alyhr flyget över till Gotland för att för Textil Gotlands medlemmar och andra textilintresserade berätta om textila traditioner och nyskapande projekt i Centralamerika. Hon hade med sig flera koffertar med färgstarka hemvävda plagg i bomull som invånarna, mayaindianerna, i de små byarna i Guatemala fortfarande bär till vardags och till fest.
För uppåt 50 fascinerade åhörare på Langska huset berättade hon och visade diabilder från ett land som många knappt vet på vilken kontinent det ligger. Många gissar på Afrika när hon frågar!

tania1

Vad vet vi om Guatemala?

Kanske vet någon att den guatemaltekiske författaren Miguel Angel Asturias med sitt storverk ”Hombres de maiz – Majsmänniskor” fick Nobelpris i litteratur år 1967. Kanske minns någon att Rigoberta Menchú fick Nobels fredspris 1982 eller att Sverige tog emot en del flyktingar från Guatemala under ett fasansfullt inbördeskrig på 70-talet. ”Evig vår – evig tyranni” säger man om Guatemala.

 

Guatemala – på randen till katastrof

Guatemala är ett litet land i Centralamerika och hälften av befolkningen på drygt 13 miljoner invånare består av till lika delar av mayaindianer och mestiser. Dessa bor i ett storlaget landskap, i ett land som både har berg på över 4000 meter ö.h. och tropisk djungel. Och levande vulkaner som när som helst kan ödelägga deras byar. Det betyder att man också ständigt lever nära katastrofen under hotet av jordbävningar och översvämningar. Det finns många framför allt i ursprungsbefolkningen som lever i extrem fattigdom och både mödra-dödligheten och spädbarnsdödligheten är högre än i andra latinamerikanska länder. Endast 60 % av befolkningen är läskunniga. Det finns dessutom en mycket stor ekonomisk ojämlikhet i Guatemala.

 

Färgrik textil tradition

Å andra sidan finns det en textil rikedom av sällan skådat slag, en levande färgstark textiltradition bland guatemaltekerna, en tradition att klä sig i folkloristiska dräkter olika för minst 330 byar. Detta bruk härstammar från tiden för erövrandet av spanjorerna på 1500-talet.

Dessa erövrare delade byarna med indianer mellan sig för att utnyttja befolkningen som arbetskraft och då var det praktiskt att varje by hade sin egen dräkt så att herrarna lätt kunde känna igen sina undersåtar. Färg är viktig i Guatemalas indianska kultur både på textilier, på husfasader ja t.o.m. i de färgglada sopborstarna för vardagsbruk. Inte för inte kallas mayaindianerna i bergen för Regnbågens folk.
Dräkterna som mayaindianerna bär har influenser från 1500-talets spanska dräkter med hosor och spetskragar. Kvinnorna väver tygerna med ”palitos”, system av pinnar. D.v.s. lätt bärbara små midjevävstolar. Men männen är de som absolut vill ha ansvaret för maskinerna så de tar över när det gäller vävstolar och symaskiner.

 

Folkloristiska dräkter

Den vanliga klädedräkten är för kvinnor tredelad först en ”huipil”, en vävd poncho-liknande blus eller en sorts tunika som man trär över huvudet. Sedan en lång fotsid kjol och i håret ett långt vävt tyg eller band. Huipilen kan vara randig och dekorerad med broderier. Broderierna kan vara symboler t.ex. av den heliga quetzalfågeln. Det mesta broderas för hand med moulinégarn som är billigt mexikanskt, kinesiskt, eller dyrt franskt. Allt finns att köpa på de otaliga marknader i byarna som saluför allt från frukt, grönsaker till garn. Och plast förstås i starka färger. Under huipilen har man ett vävt långt tygstycke som sveps runt höfterna i lager som en kjol. Den kallas ”corte”. Den består ofta av två smala tygstycken som fogats samman med en färgstark fogsöm, en ”randa”. På huvudet har kvinnan ett långt band ett ”cinta” inflätat i håret med avslutning av tofsar. Olika band för olika byar. Ofta bär kvinnan uppe på huvudet ett vikt fyrkantigt tygstycke ”tzute” som kan användas som shoppingväska eller att bära barn i. De ogifta kvinnorna har samma dräkt som de gifta däremot kan flickorna ha håret utsläppt. Männen har oftare moderna amerikanska kläder och går inte i de traditionella dräkterna. Många av dem försöker ta sig illegalt till USA för att få arbete och blir influerade av det mode som råder där.

 

Runt Sololá, välkänt ortsnamn för oss genom Evert Taubes sånger, bär männen kjol en ”rodillera” som en skotsk kilt. Denna är vävd av ull och männen använder mest bildäckssandaler, gummistövlar eller cowboystövlar till denna utstyrsel. Och den obligatoriska panamáhatten med cowboystuk.

 

Projektet Mira Maya

Till detta lilla land med rika textila traditioner vände sig Tania Alyhr, lärare vid Konstfack, för att se om det gick att samarbeta runt ett formgivningsprojekt med studenter från Konstfack som gjorde sitt sista examensarbete. Tania, som ju har gotländska rötter, har också bott som ung på Ibiza och hade därför spanskan flytande och gratis. Det blev omsorgsfulla förberedelser med flera besök innan de åtta studenterna och lille linblonde Siggebabyn åkte över för att arbeta två och två hos olika indianfamiljer och kooperativ och medverka i formgivningsprocesser tillsammans med de duktiga inhemska vävarna. Först bodde man upp i bergen i Quetzaltenango och den senare perioden i byar runt sjön Lago Atitlán som man endast kunde nå med båt.
Sida gav sitt stöd till projektet som sedan fick namnet ”Mira Maya”. Man arbetade bl.a. med vit importerad bomull från USA som färgades i klara nyanser och inhemsk bomull som växer naturligt i gröna och bruna nyanser, samt indigofärgade ränder i ikatmönster. Man formgav bl.a. kuddar, tofflor, väskor, filtar av god kvalitet som sedan kunde exporteras och säljas på AFROARTs butik i Stockholm. Det var så det började.

Detta utbyte ägde rum för tio år sedan och är ett projekt som verkligen visar på ett föredömligt sätt hur hjälp till självhjälp kan fungera. Numera lever 500 familjer i indianbyarna på inkomsten av de produkter de tillverkar och säljer till till Sverige och andra länder. Och sex av de ursprungliga studenterna har tagit över och driver AFROART i egen regi, nu med två butiker i Stockholm. I Visby kan man köpa Mira Maya-produkter på Akantus.
Publiken satt trollbunden på Langska huset denna gråa lördagseftermiddag och fick göra en lång och intressant resa till ett exotiskt och färgstarkt land så långt från våra breddgrader tillsammans med den berättande Tania Alyhr.

Referat Marcus Bergman

”Från fröet i jorden till garderoben.”

”Vet du ursprunget till den bomullströja du har på dig idag? Vet du var bomullen har odlats och var den tillverkats?” Dessa frågor har Marcus Bergman från Borås, forskare och föreläsare om textila material, ställt till över 10000 människor och endast 14 har kunnat svara att de vet. För vi har ursprungsmärkning på köttfärs och kyckling, men aldrig på alla de textila produkter som vi köper. Det talas mycket om ”story-telling ” i reklamsammanhang, men i textilbranschen är bomullen en anonym produkt. Marcus Bergman var inbjuden av Textil Gotland i samarbete med Vuxenskolan för att berätta om ekologiskt odlad bomull och etik i textilhantering en solig aprileftermiddag i Visby.

Marcus Bergman
Marcus Bergman

Ett femtiotal åhörare bl.a. från Folkhögskolans textillinje lyssnade fascinerat på berättelsen om hur hans far Stefan Bergman, småföretagare och importör i garnbranschen, tog sig till bomullsbönder i Peru för att förhandla om priser på garnet för 25 år sedan. I Cañetedalen, söder om Lima, hade man odlat bomull i flera tusen år för klimatet var perfekt med god tillgång på vatten från Anderna. En ekologisk odling utan gifter.

På 60-talet började man dock använda insektsgifter för att få ut maximal skörd av den nio månader långa odlingen och sedan eskalerade pesticidanvändningen så att människorna som arbetade på fälten drabbades av gifterna med sjukdomar och sterilitet som följd (så odlas bomull på de flesta ställen i världen fortfarande. Bomullen är världens mest besprutade gröda.)
Stefan Bergman gjorde då en pakt med några bönder att betala dubbelt så mycket för bomullen om de kunde odla utan gifter. Några få bönder nappade på detta från början, men allteftersom ökade skördarna och människorna mådde bättre och nu 2012 lever 390 peruanska familjer på denna ekologiska bomullsodling. Dessvärre är den ekologiska odlingen en bråkdel av all bomull som odlas. Och ingen annan gröda kräver så mycket vatten som bomullsodlingen. Enligt Bergman vore det bättre om man odlade bomull på färre antal platser för att satsa på andra textila material som t.ex. överbliven mjölk som kan bli till silkeslena fiber. Några av medlemmarna i Textil Gotland besökte Cañetedalen för ett år sedan, mötte där bönder som odlade giftfritt och beslöt därefter att använda endast giftfritt i sin produktion. Åhörarna i tisdags kommer säkerligen fråga i butiken om ursprunget till plagget och titta efter etiketter som lovar ekobomull.

120403
Ninni Westerman