Hittade ett fågelreportage i en gammal Lyckoslanten från 1999 och blev förälskad i blåhaken.
När min mamma flyttade till ett omsorgsboende röjde släkten ur lägenheten i Stockholm. Under min mammas och pappas sängar låg en hel hög med stora linnedukar som gått i arv i släkten. Det känns bra att kunna fortsätta att använda dem. Önskar förstås att jag haft en sådan stor stenmangel som fanns i mammas tvättstuga.
Duken bakom blåhaken har ett körsbärsmotiv och är av senare datum. Därför kunde jag utan dåligt samvete dela den och använda hälften till bilden och hälften till köksbordet.